torsdag 20 oktober 2011

Beröm till Viggo och Sjukvårdsupplysningen

Har precis haft ett helt underbart samtal med sjuksköterska på sjukvårdsupplysningen. ♥

Hon klev ut ur sin roll en liten, liten smula - (för att jag behövde det) - men i huvudsak var hennes insats att hon kollade i FASS. Det hade jag också kunnat göra själv, men det kändes mycket bättre att Någon Annan gjorde det åt mig. Inte för att jag är lat, utan för att man lätt "filtrerar" informationen när man är smärtpåverkad patient. Man vill ju att det ska gå bra att ta "bara ett slags piller till" - och att det ska hjälpa - och då är det lite för lätt att bortse från varningar om interaktioner och toxicitet.

Vi kom, mer eller mindre tillsammans, fram till att när Orudis Retard plus Alvedon inte hjälper så kan man lägga till Treo, och när det inte hjälper tillräckligt så är det bättre att lägga till Voltaren först, innan man går upp ett snäpp till: till opioidanalgetika.

ett sätt kan man ju säga att det där hade jag ju kunnat komma fram till själv - eller rent av att det är precis det som jag själv sagt till patienter gång på gång under i princip hela min yrkesverksamma tid (fast givetvis med hänvisning till ordinerande läkare). Men nu är jag i det här fallet inte i sjukvårdspersonalens roll, och då behöver till och med en sådan som jag få lite professionellt stöd, kändes det som!

Bakgrunden är att Orudis Retard verkligen fungerar bra för mig! Det är sällan som jag behöver lägga till något över huvud taget. Men just nu behövs det. Kanske för att det är höst, kanske för att kontakter med försäkringskassan stressat och stressar mig. Men framför allt eftersom jag i min egenskap av ställföreträdande husse, medan Chefen är på tjänsteresa, måste kunna hålla Viggos koppel i händerna.
- Och det är inte så lätt när fingrarna gör ont och inte vill vara med om det där
- Inte Nu Igen!

Så Viggo och jag övar mycket på vår samhörighet och rangordning, och på att han ska känna sig trygg och uppskattad nära mig. För att koppel ska behövas så lite som det bara går! ☺

Under vår promenad, idag på nya obekanta skogsvägar, störde vi plötsligt en hund på en gård något hundratal meter bort. Medan den skällde upphetsat övade Viggo och jag på kommandot "Ligg!"

Sedan tystnade gårdshunden, och vi gick lugnt vidare.
Jag tror att Viggo har fattat att hans husse är min husse också. Jag vet inte säkert om Viggo skiljer på begreppen Husbonn och Husse, men misstänker att de egentligen är synonymer för människor också, så varför skulle de inte vara synonyma för en hund som Viggo?

3 kommentarer:

  1. Hejsan, klart att jag måste titta in här också. Kanske ett midjebälte/koppel skulle vara något för dig om du har ont i händerna? Är ju ganska många med stora hundar, och mindre ork, som väljer den vägen, man parerar ju bättre med hela kroppen?

    SvaraRadera
  2. Tack!

    Vi har det ju så lyxigt att det där kopplet sällan behövs. I varje fall inte många minuter i taget.

    Men just idag råkade jag ta miste i ett vägskäl, och vi fick gå ett par kilometer på en asfalterad väg.

    Först, kanske nästan 1½ kilometer, tränade vi kommandot "Mitt tempo!" - vilket funkar över förväntan. Men till slut tröttnade Viggo på mitt låga tempo, och jag tröttnade på att gång på gång försöka påminna honom, så då fick det bli koppel i alla fall.

    Jag höll Viggo med rätt så stramt koppel på min vänstra sida, och med vänster hand. Det gick hur bra som helst.

    Men det var ju en och en halv meter kvar av kopplet - som behövdes ibland, när Viggo ville nosa på något som jag inte var intresserad av.
    ...särskilt inte om det var på andra sidan ett blött dike.

    Nå, till saken:
    Resten av kopplet höll jag alltså i högerhanden, där flera av fingrarna inte ville vara böjda och protesterade både länge och väl efter promenaden.

    Och Viggos husse kommer inte tillbaka förrän sent på fredag kväll.

    Så vi fortsätter att öva kommandot "Mitt tempo!" men har med kopplet för säkerhets skull i min bakficka.

    SvaraRadera
  3. ...och då frågar kanske någon varför vi inte byter sida helt enkelt, om jag nu har ont i högerhandens fingrar?

    Två svar:

    1/ Nästa gång kan det mycket väl vara vänsterhandens fingrar

    2/ Viggo är uppfostrad att gå på vänster sida om husse, och på vägens vänstra sida
    - det bör vi inte ändra på utan väldigt tungt vägande skäl

    SvaraRadera